Har suttit på Fridas rum och pratat en massa efter att ha tittat färdigt på filmen om "Frida Kahlo" ikväll. Väldigt vacker film om en riktig speciell och stark kvinna. Blev djupt berörd. Att vara här i Barcelona gör att man har mkt tid för tankar och funderingar om vem man är, vem man önskar att man var, var man skulle vilja vara och med vem. Vad man värdesätter och preoriterar. En del av mig orkar inte ta tag i nånting och andra sidan försöker verkligen dra igång men ibland får deppen övertaget. Jag trode att jag hade börjat bygga på mitt självförtroende men påminns gång på gång att jag inte har nån aning om vad jag vill göra med mig. Ibland tror jag mig veta men egentligen är det bara en önskan om att vara säker och acceptera mig själv för mina brister. Jag har inte rikitgt lärt mig att kunna formulera min vilja i ord och kan inte sluta smutskasta mig själv när jag känner att jag vet så lite om saker och ting. Längtar tillbaka till den vardag som kändes för trygg och enkel att leva i förrut bara för att det känns som en lätt utväg. Men det är ju inte bra att försöka slingra sig förbi problemen och än mindre försöka springa bort från sig själv.

Vet inte va jag mumlar om nu. Jag kommer nog ligga och grubbla en hel del inatt.