Äntligen fick jag gjort min cykeltur till Kärradal!!

Vaknade 11.20 och tittade ut genom mitt nya fönster (satte upp rullgardinen igårkväll så jag kan sova i mitt rum nu) och såg att det va blå himel och vindstilla. For upp som ett skott för jag hade bara en enda tanke i skalle, "Nu jävlar ska jag iväg!". Såg att det va ett par stora kusliga moln in åt land men jag hade redan bestämt mig. Tänkte inte chansa. Satte på en kopp kaffe som fick puttra medans jag slängde ihop en sallad. In på toa, tvätta lite, på med solskydd (viktigt när man är i solen hela dan), fram och på med bikini och shorts. Kaffepaus. Knöla ner sallad och vattenflaska i strandväskan, ut genom dörren och i med hörlurar i öronen. Det hade börjat blåsa lite så sprang in igen och drog fram första bästa kofta. Sen va det skutt upp på Gula blixten och jag sa högt för mig själv, Mot Kärradal! Jag kände genast hur det ryckte i smilet =)

Brukar komma iväg strax innan 11 så jag struntade i att stanna vid mina vanliga rastplatser. Jag ville bara komma fram till min härliga strand med sand, klippor och gräsplättar!
När jag va framme kom jag på att jag inte fått med mig nånting att pyssla med. Som tur va så va "strandcafét" öppet nu när det är lov, annars brukar det va stängt när jag kommer. Så jag gick in dit och frågade efter ett block och penna. Det är det enda jag behöver för att klara en rastlös stund. Men jag blev mig aldrig rastlös.

Hittade en perfekt plats på en klippa precis vid strandkanten. Solen va varm men det blåste kallt och det va riktigt stora mörka moln en bit bort.  Kanske därför det inte va så mkt folk. Tog fram min sallad och åt den medans jag tittade ut över vågorna och  lyssnade till måsarna och surret från nån insekt. Jag bara njöt. Allt va så underbart och jag tillät mig bara tänka på allt posetivt. Och kom fram till att det finns faktikst en hel del posetivt i mitt liv.
Märkte efter ett tag att de mörka molnen höll sig kvar där dem va vilket gjorde mig ännu gladare. Inget varken kunde eller ville förstöra min sköna stund. Denna platsen ger mig så mycket. Jag finner ro i sinnet och klarar av att samla alla tankar när jag är där.
Kom fram till att jag har cyklat till Kärradal i 5 år nu! Och det jubileumet firade jag med att ta sommarens första dopp i havet! Blev mer än bara ett dopp tillochmed! Låg i hur länge som helst, när jag väl va i hela jag :P

Hade ingen handduk med mig men jag la mig på klippan och lät solen och vinden torka mig. Vinden va inte så skön, väldigt kall faktiskt men det sket jag i.

När jag kände att magen började kurra igen (hade glömt ta med mig nått mellanmål) så fick jag tvinga mig själv att gå tillbaka till cykeln. Tänkte "Det här ska bli fler än bara en gång i år" och det hoppas jag verkligen!

Jag är så jäääkla lycklig just nu! Har varit ett stort leende på mig hela dagen! Vet inte vart jag ska ta vägen, skulle kunna springa tusen mil med den energin jag känner i hela kroppen! Häftigt att en plats kan ha en sån effekt på en. Har verkligen fått laddat mina batterier!

Hoppas alla nån gång hittar en plats eller nånting som ger styrka. Om ni gör det, försök få tid att åtminstånde ett par gånger om året åka dit eller göra det. Jag gör detta ensam och stänger av mobilen men man gör själv hur man vill. Men det är "egen tid" som gäller! Har bara blivit en grej jag gjort en gång om året men det kan vara bra att lägga till ett par till.

Nu ska jag hoppa in i duschen! Hej sålänge!