Fan! Kan inte vädergudarna unna mig en dag i kärradal! Jäkla "var annan dag väder"!! Jag måste få göra min cykeltur dit snart :(

Kära Kärradal, vänta på mig

Mitt rum är nog ingen ide att göra nått åt förrän de nya persienerna kommer... Så nästa vecka nån gång blir det stora tag. Vill helst ha bort skrivbordet o ha in mitt tv-bord men mamma tycker det är onödigt eftersom jag "snart ändå ska flytta".

Jodå, wish me luck på den! Känns som jag aldrig kommer här ifrån. Jag hade redan gjort upp min plan, för över ett halv år sen. Jag såg fram emot att genomföra den, beredd att satsa. Men så hände det en massa grejjer och planen gick i kras. Och jag har fortfarande inte nån plan B.

Varför kunde man inte låta saker vara som de är? Jag känner mig så jävla otillräcklig. Innan va jag nöjd med vad jag hade. Men så tittade man sig omkring och ville uppnå saker som alla andra runt omkring gör. Som om det inte är okej att vara nöjd att inte ha värsta framtidsplanerna. Jag måste lära mig att det är okej att gå sin egen väg och att det är okej att gå i vilken takt man vill. För mest är det nog åldersnojan som sitter i mig och gräver gropar i mitt huve. Och känslan i mig att jag inte egentligen kan nån nånting. Nånting som betyder nått iallafall.