Ingen sömn, inget jobb
Jag är så jävla arg och ledsen :(
Trode jag skulle klara av att gå till jobbet idag! Att om jag bara kunde sova ut den här natten så skulle jag må tillräckligt bra för att orka.
Tog 2 "Neurol" Valeriana tabletter som "används vid lindrig oro och tillfälliga insomningsbesvär" derekt när vi kom hem från kalaset igårkväll. Sedan låg jag ungefär 30 min på spikmattan och jag kände mig trött när jag släkte lampan.
Jag vet inte om jag sov, ingen djupsömn iallafall. Kändes som om jag låg i sängen med den tighta fodralklänningen jag hade på kalaset vilket jag ju inte gjorde. Jag kallsvettades och magen och huvudet var fulla av nån slags oro om man kan beskriva det så. Jag försökte höra om mamma och Tom var uppe men tittade sedan på klockan och den va runt 2 så de hade lagt sig för längesen. Gick upp och tog ett glas Samarin för magen och en värktablett för huvet. Jag va så yr och konstig som jag aldrig varit förr. Hela känslan känner jag inte igen alls!
Sen gick det inte att somna om. Då hade ju tankar om allt möjligt grott sig in. Inte förrän strax efter halv 7 somnade jag äntligen. Men jag var ju fortfarande tvungen att gå upp och ringa klockan 8 för att tala om att jag inte skulle dyka upp på jobbet idag heller!
Är det tabletterna som orsakade det här eller vad kan det va? Jag vet iallafall inte om jag vågar ta dem igen! Förkylningen är ju på väg att dra sig tillbaka men tröttheten får mig att må dåligt på ett annat sätt.
Det va ett lugnt släkt kalas igårkväll iallafall.
Jag tror maten va god (det jag kände smaken av) men mina blåsor va ett stort problem så jag kunde inte äta ordentligt.
Sofia hade ju fått Wii på morgonen så henne såg man ju knappt nåt av eftersom hon va på sitt rum och spelade. Det va iallafall lite trevligt att träffa kusinerna och övrig släkt.
Pinsamt bara att man har en mor som gärna är i centrum så fort ingen annan tar den platsen. Folk hade kanske pratat mer om de hade fått en syl i vädret, som svar på hennes "Va tråkigt att alla va så tysta, vi gjorde iallafall så det blev lite kul!".
Ja jag är bitter. Det är mycket mer än förkylning som fått mig att må som jag gör just nu.
Men Tack mina vänner för att ni ringer och hör av er. Och tack för att ni vill vara mina vänner! Jag ska försöka krya på mig så fort jag kan för det här är verkligen inget tillstånd som jag trivs i!
Okej att man är sjuk, men att vara bitter blir man fan inte friskare av! Snarare tvärtom.
Nu blir det mat! Tom har gjort Shepherds Pie. Passar mig perfekt eftersom den vanligt vis inte smakar så mycket haha!
Trode jag skulle klara av att gå till jobbet idag! Att om jag bara kunde sova ut den här natten så skulle jag må tillräckligt bra för att orka.
Tog 2 "Neurol" Valeriana tabletter som "används vid lindrig oro och tillfälliga insomningsbesvär" derekt när vi kom hem från kalaset igårkväll. Sedan låg jag ungefär 30 min på spikmattan och jag kände mig trött när jag släkte lampan.
Jag vet inte om jag sov, ingen djupsömn iallafall. Kändes som om jag låg i sängen med den tighta fodralklänningen jag hade på kalaset vilket jag ju inte gjorde. Jag kallsvettades och magen och huvudet var fulla av nån slags oro om man kan beskriva det så. Jag försökte höra om mamma och Tom var uppe men tittade sedan på klockan och den va runt 2 så de hade lagt sig för längesen. Gick upp och tog ett glas Samarin för magen och en värktablett för huvet. Jag va så yr och konstig som jag aldrig varit förr. Hela känslan känner jag inte igen alls!
Sen gick det inte att somna om. Då hade ju tankar om allt möjligt grott sig in. Inte förrän strax efter halv 7 somnade jag äntligen. Men jag var ju fortfarande tvungen att gå upp och ringa klockan 8 för att tala om att jag inte skulle dyka upp på jobbet idag heller!
Är det tabletterna som orsakade det här eller vad kan det va? Jag vet iallafall inte om jag vågar ta dem igen! Förkylningen är ju på väg att dra sig tillbaka men tröttheten får mig att må dåligt på ett annat sätt.

Varbergs kurort Comwell. Saknar faktiskt det här stället en aning nu
Det va ett lugnt släkt kalas igårkväll iallafall.
Jag tror maten va god (det jag kände smaken av) men mina blåsor va ett stort problem så jag kunde inte äta ordentligt.
Sofia hade ju fått Wii på morgonen så henne såg man ju knappt nåt av eftersom hon va på sitt rum och spelade. Det va iallafall lite trevligt att träffa kusinerna och övrig släkt.
Pinsamt bara att man har en mor som gärna är i centrum så fort ingen annan tar den platsen. Folk hade kanske pratat mer om de hade fått en syl i vädret, som svar på hennes "Va tråkigt att alla va så tysta, vi gjorde iallafall så det blev lite kul!".
Visst ser denna 100bitars prinsesstårta från kvantumbageriet läcker ut!?
Ja jag är bitter. Det är mycket mer än förkylning som fått mig att må som jag gör just nu.
Men Tack mina vänner för att ni ringer och hör av er. Och tack för att ni vill vara mina vänner! Jag ska försöka krya på mig så fort jag kan för det här är verkligen inget tillstånd som jag trivs i!
Okej att man är sjuk, men att vara bitter blir man fan inte friskare av! Snarare tvärtom.
En Timmie och en Vinnie
Nu blir det mat! Tom har gjort Shepherds Pie. Passar mig perfekt eftersom den vanligt vis inte smakar så mycket haha!
Kommentarer

Trackback